Sitter i alla fall här och bara önskar att denna skoldagen kunde ta slut så att jag kan komma iväg och greja. Har tok-mycket skolgrejer jag måste göra, jag måste se till att jag hinner jobba i morgon och mitt i detta måste jag kunna slappna av en stund för annars kommer detta aldrig att fungera. Jag känner redan nu hur det från och till tar emot sådär som det gjort tidigare och jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer klara av att göra. Sen har jag blivit kallad till utvecklingssamtal och jag tänker försöka övertala mamma och pappa att de inte vill dit. Jag orkar helt enkelt inte med att sitta där och höra hur mycket efter jag ligger igen och sen bli uppläxad, först av pappa som är så otroligt seriös och stressande lugn, och senare av mamma som förebrående säger att jag måste ta tag i skiten och få det gjort och kanske till och med hota med att jag inte får pengar, godis eller vad som... Jag tror jag klarar mig utan något av det där. Inget utvecklingssamtal känns liksom bäst.
Men nog om det. Blir ju bara stressad när jag tänker på det. Men ändå, idag är ingen jättebra dag. Känns allmänt kass bara. Är trött, blir aldrig riktigt mätt, har fortfarande ont i hela kroppen. Men men, det är bara att ta sig i kragen och släpa sig fram till slutet av dagen. Så tills dess, på med ett leende och hurra för livet!
