Jag hade en dag ledigt från jobbet för att eleverna har studiedag, och den dagen är idag. Vad har jag då blivit välsignad med? Jo SOL! Sol och värme till råga på allt! Att en sån liten grej kan lyfta humöret så otroligt. Sen blir det ju inte sämre av att när jag kom hem från jobbet igår hade världens finaste dam lämnat bullar i min brevlåda, bara för att hon kände för det.
Sen är det ju ett plus att jag faktiskt haft grejer att göra hela dagen. Hade handledarsamtal, vilket var väldigt trevligt. Satt och pratade och flummade om vart annat.
Jag stack sedan iväg till gymmet där jag både förlängt tiden på crosstrainern och tar mera i benpress-grejen, vilket gör att det känns lite mer värt att fortsätta. När man faktiskt ser resultat menar jag.
Som att inte det vart nog så har jag haft tid att både sitta och sola/läsa på mitt tak och varit ute och fotat lite vid sjön. Det är ingen sommarvärme, men oj vad det värmer ändå.
Har nu suttit det sista och fixat med vad jag ska berätta om på tonår, dit jag är inbjuden ikväll, och fixat en liten andakt. Ganska pirrigt och väldigt utanför min comfortzone, men det är bara att bita ihop och ha så roligt det bara går. Men det kommer att bli bra. Blir alltid skrajsen när jag ska iväg någonstans, och speciellt när jag ska göra någonting inför andra, men det brukar alltid lösa sig i slutändan ändå.
Så det satsar vi på, så önskar jag en kanonfin fortsättning och många kramar!
Hade gott!
Vi drar på med lite vardag, lite specialare och troligtvis en hel del osammanhängande
Visar inlägg med etikett hemma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hemma. Visa alla inlägg
onsdag 11 mars 2015
onsdag 7 januari 2015
Skrikpotatisar, långflyttar och aktiverat softarläge.
Jul och nyår har kommit och gått och den ända julkänslan jag fått är fluffigheten när jag tar på mage och lår. Tänkte, åter igen, att jag behövde göra någonting åt detta (plus stärka min klena lilla kropp). Jag fick, när jag försökte ge upp, mitt under mina "bicycle crunches" en av de knepigare tankarna jag fått på ett tag.
"Du får inte ge dig nu Matilda Roolf! Nu ska du bannemig komma i någon sorts form denna gången. Och den ska INTE vara rund!"
Och ja, jag har riktiga konversationer med mig själv. Nej, jag är inte rädd för att erkänna detta.
Bör också nämnas att detta bara vad en av många "motivationer" min lilla PT skrek åt mig. Är egentligen inte rund, utan måste träna för att stärka mage och rygg då de fungerar kasst, men sinnes PT'n försöker med alla knep verkar det som.
Av någon anledning ser jag den framför mig som en liten potatis med supermuskliga armar, svettband, benvärmare och små, små shorts som står och skriker över mig. Får mig att undra lite hur mitt huvud mår, men är samtidigt lite underhållande.
På tal om morotstårta tänkte jag egentligen meddela att min nya galenpanna-bas numera är placerad i Askersund istället för Tanum. Med ett hopp, ett studs och en tornado hamnade jag här och lullar nu framåt och mår riktigt gött. Har fått mig en fin lägenhet, ett bra jobb och många härliga människor omkring mig. Inget dåligt startläge på nya vuxenlivet kan jag ju säga.
Jag tänker nu trycka i mig en bit kaka, titta på Fullmetal Alchemist och bara njuta av tillvaron en liten stund till innan jag måste sova. Så njut ni med vettja. Det är du värd!
"Du får inte ge dig nu Matilda Roolf! Nu ska du bannemig komma i någon sorts form denna gången. Och den ska INTE vara rund!"
Och ja, jag har riktiga konversationer med mig själv. Nej, jag är inte rädd för att erkänna detta.
Bör också nämnas att detta bara vad en av många "motivationer" min lilla PT skrek åt mig. Är egentligen inte rund, utan måste träna för att stärka mage och rygg då de fungerar kasst, men sinnes PT'n försöker med alla knep verkar det som.
Av någon anledning ser jag den framför mig som en liten potatis med supermuskliga armar, svettband, benvärmare och små, små shorts som står och skriker över mig. Får mig att undra lite hur mitt huvud mår, men är samtidigt lite underhållande.
På tal om morotstårta tänkte jag egentligen meddela att min nya galenpanna-bas numera är placerad i Askersund istället för Tanum. Med ett hopp, ett studs och en tornado hamnade jag här och lullar nu framåt och mår riktigt gött. Har fått mig en fin lägenhet, ett bra jobb och många härliga människor omkring mig. Inget dåligt startläge på nya vuxenlivet kan jag ju säga.
Jag tänker nu trycka i mig en bit kaka, titta på Fullmetal Alchemist och bara njuta av tillvaron en liten stund till innan jag måste sova. Så njut ni med vettja. Det är du värd!
Etiketter:
flytt,
hemma,
mys,
sinnesgubbar,
vardagsflumm
Plats:
Askersund, Sverige
tisdag 25 mars 2014
Gamlat skrutt och natta-mys
Jag och några av mina vänner kör byt-garderob-med-varandra-för-att-spara-pengar-grejen, så jag tog mig ett röj bland alla söndertvättade linnen och håliga sockar. För det första, det är helt galet hur mycket skit man kan ha i en garderob. Tröjor som gått i arv från faster till syster till syster nr 2 till syster nr 4 till mig och nu är helt sladdriga och genomskinliga. Klänningar som blivit insydda, uppsprättade och omsydda på nytt och nu är helt söndertrasat. Så mycket grejer som egentligen inte går att använda, men som ändå ligger där, för det var ju snyggt en gång i tiden...
Men sen är det också så att jag hittat otroligt mycket kläder som jag tänkt, "äh, de passar inte just nu, men efter att jag fått till kroppsformen lite så kommer de allt på igen." Detta är alltså kläder jag sydde när jag gick i sjuan, kläder som mina betydligt yngre, betydligt smalare systrar inte velat ha/vuxit ur, kläder jag använde i högstadiet. Det finns inte en chans att jag kommer i de kläderna igen. Varför ville jag ens komma i kläderna? Vad var det för galna mål jag strävade mot egentligen? Att se ut som en 12 åring resten av livet?
Känner lite spontant att oj vad jag är glad att jag kommit över detdär. Jaja, nu är de i alla fall väck eller i väntan på en ny ägare, så vi satsar på ett litet natta-mål i väntan på tvättmaskinen, så gosar vi ner oss i sängen sedan i väntan på en ny arbetsdag.
Men sen är det också så att jag hittat otroligt mycket kläder som jag tänkt, "äh, de passar inte just nu, men efter att jag fått till kroppsformen lite så kommer de allt på igen." Detta är alltså kläder jag sydde när jag gick i sjuan, kläder som mina betydligt yngre, betydligt smalare systrar inte velat ha/vuxit ur, kläder jag använde i högstadiet. Det finns inte en chans att jag kommer i de kläderna igen. Varför ville jag ens komma i kläderna? Vad var det för galna mål jag strävade mot egentligen? Att se ut som en 12 åring resten av livet?
Känner lite spontant att oj vad jag är glad att jag kommit över detdär. Jaja, nu är de i alla fall väck eller i väntan på en ny ägare, så vi satsar på ett litet natta-mål i väntan på tvättmaskinen, så gosar vi ner oss i sängen sedan i väntan på en ny arbetsdag.
Etiketter:
hemma,
mys,
vardagstankar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
