Visar inlägg med etikett tro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tro. Visa alla inlägg

torsdag 5 november 2015

Det bästa i livet är oplanerat!

Jag är inte jätteduktigt på att planera. Nej, rättelse; Jag är duktigt på att planera, men jag är ordentligt dålig på att hålla mig till planerna sen.

Jag skulle idag efter jobbet ta det lugnt, softa lite, laga lite mat, götta mig i soffan med en bok, komma ikapp med lite vila. Jättefin plan.

Detta är vad som istället hände;
Jag kom hem från jobbet, fick något konstigt ryck att "JAA, jag drar till gymmet och kör zombiesrun! Awesome!"
När jag sedan (40 min senare) är påväg hem inser jag att "Bajs också, det är kör idag... Har den börjat? Nej, det är lugnt. Jag hinner hem och duscha så kan jag sticka dit."
När jag kommer hem (kl 21.00) kommer jag ihåg att "Ajuste, jag ska på läger i helgen, och i morgon har jag ingen tid att packa. Jag skulle ju göra det ikväll..." Igång med packandet bara. Inser nu att jag inte har en väska som är lagom stor, så det blir till att packa i flera små... (Yeey!... Eller inte.)

Men kul har jag haft ändå! Även om livet inte alltid blir som jag tänkt mig brukar det allt bli ganska fint i slutändan ändå.

Blessed is this life which I have the privilige to live!

torsdag 16 april 2015

Ni vackra, fina människor.

Ibland blir jag alldeles varm av synen av hur vackra mina elever är. Idag rusade två fram till mig, en av tjejerna med sin kofta hopknycklad i händerna tätt mot bröstet, den andra ropandes på mig med andan i halsen. 

"Matilda, vi har hittat en fågelunge som ramlat ur boet och den kan inte flyga och mamman kommer inte ta hand om den längre och vi kan inte låta den stanna på marken och dö!"

De kommer fram till mig och några andra tjejer jag sitter med och de visar oss den lilla fågelungen. Vi fick hjälp av en annan lärare som ringde sin fågel-vän, (han kallades på riktigt fågel-'namn') men där fick de bara rådet att "lägg den i en buske och låt kretsloppet ha sin gång".

Tjejerna vägrade lyssna på detta. De närmade sig lite hysteri i rösten när de tänkte på vad som skulle kunna hända med dras lille vän. Till slut kom de i alla fall fram till att de skulle ta med sig fågeln hem till en av dem som hade stall hemma där de kunde sätta nät runt och försöka hitta mat till den och ta hand om den tills den vuxit upp och kan flyga. De började leta efter låda att ha den i och sprang runt och letade efter tyg och gräs och allt möjligt att ha i lådan så att den skulle må bra där på vägen hem.

De här tjejerna går i sexan, vilket betyder att de är 12-13 år gamla. De såg en ensam fågelunge och de visste att mamman till ungen hade övergett den när den föll ur boet. Dessa 12-13 åringar tvekade inte en sekund på att hjälpa till. När de fick höra att de skulle lägga ut den och låta naturen ha sin gång vägrade de, för de kände att de hade en chans att rädda ett liv. 

Om de kommer att kunna hjälpa denna fågel vet jag inte, men jag hoppas och ber för dem att de ska hitta ett sätt. Men även om de slutar med att fågeln inte klarar sig har dessa tjejer växt något otroligt. De struntade totalt i den vuxne "fågel-expertens" råd att lämna över den till naturen och en säker död, och går istället helhjärtat in för möjligheten att rädda ett liv. Hur litet det livet än må vara.

"Not a single sparrow falls to the ground without your Father knowing." -Matt 10:29