Ibland undrar jag hur mycket av en förkylning som sitter i kroppen och hur mycket som sitter i huvudet. Eller om det kanske helt enkelt är så att människor runt om dig läker dig på ett sätt som mediciner eller huskurer aldrig kommer kunna göra.
Har ju nämligen varit sjuk sedan i söndags förra veckan, och det är bättre, men det sitter kvar i näsan och krånglar. Detta (och lite annat strul innan sjuka) har resulterat i att jag inte varit på gymmet på ca. 2 veckor. Idag frågade min fina kollega och gym-vän om jag skulle med till gymmet. Jag bestämde mig för att hänga med, även om jag tänkte att jag tar det lugnt, eftersom att jag är förkyld fortfarande.
När vi väl kom till gymmet fick han något ryck med att "Jag kan lika gärna köra järnet och ta det lugnt sedan.", så jag råkade åka med i detta flow. Det blev helt plötsligt 1 km jogg till uppvärmning och sen ett styrkepass armar/ben som jag aldrig gjort förut.
Mina armar blev till gelé, och jag tror att jag vinglade lite på vägen hem eftersom att mina ben inte riktigt hängde med. Det är ett av de bästa träningspassen jag någonsin gjort.
Visst, det låter kanske som någons vanliga träningspass, eller rent av klent, men för mig är detta något helt nytt. Att ta ut mig tills mina muskler inte orkar mera. Att ha någon bredvid mig som hejar på mig och säger att jag klarar av att pusha mig själv lite längre. Jag har aldrig haft något riktigt driv i mig att prestera mer än nödvändigt, men idag sa min vän till mig att jag var grym som tog det lite längre än jag egentligen orkade. Så dagens påfyllning har varit en styrkande ego-boost och härliga skratt över fåniga saker. Idag är en inte så pjåkig dag.
Och by the way, gissa vem som inte är tät i näsan längre.
Love the silly little things that happen in your life.
They tend to bring a smile to your face even in the darkest times.
Vi drar på med lite vardag, lite specialare och troligtvis en hel del osammanhängande
Visar inlägg med etikett vardagslycka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vardagslycka. Visa alla inlägg
måndag 8 juni 2015
Gelémuskler och fåniga små skratt med vänner
Etiketter:
träna,
TusenKärlek,
vackra människa,
vardagslycka,
värme
Plats:
Askersund, Sverige
tisdag 3 mars 2015
Tisdagslycka
Tisdagar är sådana dagar då det blir väldigt mycket rastlöst vandrande eller stillasittande på jobbet. Alla elever har lektioner väldigt utspritt eller har lektioner som det inte är någon mening att jag är med på. Då är det en sådan tur att jag idag löst detta med att börja dagen på gymmet och ska avsluta den hos söstrami. Då gör det inget att dagen börjar med snöslask och att jag vandrar runt som ett vilset spöke, för det värker sådär gött i hela kroppen. Liksom sådär som det gör när man känner att man faktiskt gjort någonting, och jag ska få åka och mysa med finfolk på eftermiddagen, så det kan jag ju se fram emot. Idag ser allt ut att sluta som en bra dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)