Flummtankedagen?

Det är nu många dagar sedan jag skrev, och jag tänker mest skylla det på att jag varit lat. Eller än mer kanske att jag inte haft orken mellan allt som händer. För en gångs skull i mitt liv har jag saker att göra i princip varje dag som gör att jag inte blir själv i mitt lugn fören sent på kvällarna. Det är lite sådär att jag inte kan bestämma mig för om det är härligt att jag är igång och har fina människor att vara med, eller om det är slitigt eftersom att jag är trött så ofta. Jag börjar försöka vänja mig vid tanken på att det kanske helt enkelt är bådeoch. Det är verkligen superhärligt att umgås och känna att man har något att göra, samtidigt som det är slitigt, mest mentalt. Men det är okej, det får vara så. Jag har inte kanondagar varje dag, men det funkar som det är just nu också. Jag har vissa, eller en hel del, dunderdagar som väger upp trött och slit dagarna tusen gånger. Det är väl så det ska vara att leva tänker jag. Hade alla dagar varit kanon hade jag väl glömt bort hur pustdagar känns, och inte uppskattat de bra. Japp, jag har mina mysmornar då jag äter go'frulle och läser, så jag känner mig faktiskt ganska nöjd med livet just nu.