"Matilda, vi har hittat en fågelunge som ramlat ur boet och den kan inte flyga och mamman kommer inte ta hand om den längre och vi kan inte låta den stanna på marken och dö!"
De kommer fram till mig och några andra tjejer jag sitter med och de visar oss den lilla fågelungen. Vi fick hjälp av en annan lärare som ringde sin fågel-vän, (han kallades på riktigt fågel-'namn') men där fick de bara rådet att "lägg den i en buske och låt kretsloppet ha sin gång".
Tjejerna vägrade lyssna på detta. De närmade sig lite hysteri i rösten när de tänkte på vad som skulle kunna hända med dras lille vän. Till slut kom de i alla fall fram till att de skulle ta med sig fågeln hem till en av dem som hade stall hemma där de kunde sätta nät runt och försöka hitta mat till den och ta hand om den tills den vuxit upp och kan flyga. De började leta efter låda att ha den i och sprang runt och letade efter tyg och gräs och allt möjligt att ha i lådan så att den skulle må bra där på vägen hem.
De här tjejerna går i sexan, vilket betyder att de är 12-13 år gamla. De såg en ensam fågelunge och de visste att mamman till ungen hade övergett den när den föll ur boet. Dessa 12-13 åringar tvekade inte en sekund på att hjälpa till. När de fick höra att de skulle lägga ut den och låta naturen ha sin gång vägrade de, för de kände att de hade en chans att rädda ett liv.
Om de kommer att kunna hjälpa denna fågel vet jag inte, men jag hoppas och ber för dem att de ska hitta ett sätt. Men även om de slutar med att fågeln inte klarar sig har dessa tjejer växt något otroligt. De struntade totalt i den vuxne "fågel-expertens" råd att lämna över den till naturen och en säker död, och går istället helhjärtat in för möjligheten att rädda ett liv. Hur litet det livet än må vara.
"Not a single sparrow falls to the ground without your Father knowing." -Matt 10:29
