onsdag 22 juli 2015

Yoga, katter och rivmärken

Idag var det löpning eller yoga som gällde. I och med att jag vart och hämtat min lilla Belle nu på morgonen kände jag att jag inte ville lämna henne ensam i allt det nya, så jag körde på med lite yoga. Vilket för övrigt också visade sig vara lite utav en utmaning med en leken kattunge i huset, men gick allt bra ändå. 

Måste ändå säga att det känns väldigt gott att det går så mycket bättre för varje pass jag gör. Det kanske bara är nu i början, men det är ändå väldigt skönt att se lite förbättring. Har blivit mjukare och stabilare och har lättare att utföra övningarna. Detta om något måste ju ändå motivera mig till att fortsätta tänker jag. 



Men nu blir det lite lunch och kattmys och så får vi se vad denna dagen har att erbjuda sedan. 

Hellre små framsteg än inga framsteg alls.

tisdag 21 juli 2015

Allt känns nej, så vi säger jo!

Idag vart det pilates som stod på schemat, och jag måste bara säga att det känns inte alls lika gött som yogan. Jag vet inte om det är för att yogan känns lättare eller om det är någon sorts dagsform på mig, men det kändes mentalt tungt att komma igenom hela dvd:n. Jag var så nära att tycka jag var färdig flera gånger och var påväg att stänga av. Sen som jag känner just nu har jag bara blivit trött och matt, men jag hoppas på att det ska vända om en stund. 



Men nog med klagan från mitt håll nu! Ska ta och städa lite, duscha, äta och sen fara till jobbet. Sen är jag ledig i 3 dagar! Tänk vilken lyx va. 

Även när det inte går brukar det funka till slut.

måndag 20 juli 2015

En ny början (igen)

Woopsi. Jag gick visst ner i mitt lilla hål igen. Jobba, äta, läsa, sova, repeat... Så igår, (lediga dag nr 2 på raken), bestämde jag mig äntligen för att dra iväg till gymmet igen. Boosta igång mig. Då ser jag på dörren "Vi har semesterstängt från 11-27 Juli"... Jahopp känner jag. Då kommer jag väl inte igång på ett bra tag till då. Kan lika gärna gräva ner mig lite till. Men ack nej! Jag tog tag i mig, behöll träningskläderna på och satt på min yoga dvd! Detta gick faktiskt förvånansvärt bra. Tog mig igenom hela passet på första försöket denna gången. (Alltid trevligt att se att träningen i alla fall gjort lite skillnad) Och jag har nu kommit fram till att jag behöver fixa mig lite ordning.

Jag ska lägga upp ett schema, mest utformat efter hur jag jobbar, så att jag inte kan hitta på ursäkter som "idag hinner jag faktiskt inte, för jag ska jobba" eller liknande. Det ska varvas med lite yoga, pilates, löpning och gym. Och för att jag ska ha något som ger mig dåligt samvete om jag inte gör det jag ska kommer jag skriva hur det går här. Jag är trött på mig själv nu och att jag är så fånig och övertalar mig själv att jag inte orkar, och sen ligger och tycker synd om mig själv för att jag inte mår bra. Jag tror att jag behöver ta tag i detta ordentligt, både för mitt fysiska och psykiska välmående.

Så nu tänker jag fixa lunchlådor för denna veckan, sen dra på med ett yoga-pass igen och sen bär det av till jobbet för ett kvällspass. Just nu känns det ljust och bra, och jag kan inte göra annat än hoppas på att det håller med sig tills i morgon.

För att kunna ta första steget framåt måste man först resa sig upp.

måndag 8 juni 2015

Gelémuskler och fåniga små skratt med vänner

Ibland undrar jag hur mycket av en förkylning som sitter i kroppen och hur mycket som sitter i huvudet. Eller om det kanske helt enkelt är så att människor runt om dig läker dig på ett sätt som mediciner eller huskurer aldrig kommer kunna göra.

Har ju nämligen varit sjuk sedan i söndags förra veckan, och det är bättre, men det sitter kvar i näsan och krånglar. Detta (och lite annat strul innan sjuka) har resulterat i att jag inte varit på gymmet på ca. 2 veckor. Idag frågade min fina kollega och gym-vän om jag skulle med till gymmet. Jag bestämde mig för att hänga med, även om jag tänkte att jag tar det lugnt, eftersom att jag är förkyld fortfarande.
När vi väl kom till gymmet fick han något ryck med att "Jag kan lika gärna köra järnet och ta det lugnt sedan.", så jag råkade åka med i detta flow. Det blev helt plötsligt 1 km jogg till uppvärmning och sen ett styrkepass armar/ben som jag aldrig gjort förut.
Mina armar blev till gelé, och jag tror att jag vinglade lite på vägen hem eftersom att mina ben inte riktigt hängde med. Det är ett av de bästa träningspassen jag någonsin gjort.

Visst, det låter kanske som någons vanliga träningspass, eller rent av klent, men för mig är detta något helt nytt. Att ta ut mig tills mina muskler inte orkar mera. Att ha någon bredvid mig som hejar på mig och säger att jag klarar av att pusha mig själv lite längre. Jag har aldrig haft något riktigt driv i mig att prestera mer än nödvändigt, men idag sa min vän till mig att jag var grym som tog det lite längre än jag egentligen orkade. Så dagens påfyllning har varit en  styrkande ego-boost och härliga skratt över fåniga saker. Idag är en inte så pjåkig dag.

Och by the way, gissa vem som inte är tät i näsan längre.

Love the silly little things that happen in your life. 
They tend to bring a smile to your face even in the darkest times.

lördag 6 juni 2015

Bara för att dela med mig

Sommaren närmar sig med stormsteg och livet är packat med aktiviteter! Det är allt från orkesterbesök en helg, till spontanbak med fina flickor en helt vanlig dag, och någonstans där emellan slänger vi in en dunderförkylning som vi rider ut med tv-spel. 

Velandaorkestern i Askersund medför såklart härligt sällskap och mycket skratt!

Efter tokförkylningen kom jag tillbaka till jobbet på torsdagen då två fina flickor ville följa med hem, och det blev mysigt spontanbak!

Sen nästa dag blev jag bortskämd med flera fina flickor och massa kärlek i Karlsborg. Det är inte lätt att veta vart man ska göra av alla varma fina känslor ibland.

Efter denna uppdatering av mitt liv har jag nu börjat tänka på hur jag ska lägga upp lite saker över sommaren. Det är bara en lös tanke än sålänge, men jag ska vrida vända och klura lite till, så återkommer jag med min färdiga tanke inom snar framtid.

Kärlek, värme och välsigne er!


fredag 8 maj 2015

Sömnbrist och vackra människor

Idag har jag ännu en gång fått en påminnelse om att jag jobbar med några av de finaste människorna jag träffat.

Jag har idag fått ta emot två stycken chokladkakor och en ask med gröna ägg från egna höns, bara som ett tack för att du finns. Det är inte gåvorna i sig, men gesten av att man är uppskattad för det man gör. 

Varför skriver jag detta? Jo för att jag måste påminna mig själv om alla vackra människor jag har runt mig, och inte gräva ner mig i min mentala trötthet. 

Massa kärlek till er, till mig och alla vi har omkring oss.


torsdag 16 april 2015

Ni vackra, fina människor.

Ibland blir jag alldeles varm av synen av hur vackra mina elever är. Idag rusade två fram till mig, en av tjejerna med sin kofta hopknycklad i händerna tätt mot bröstet, den andra ropandes på mig med andan i halsen. 

"Matilda, vi har hittat en fågelunge som ramlat ur boet och den kan inte flyga och mamman kommer inte ta hand om den längre och vi kan inte låta den stanna på marken och dö!"

De kommer fram till mig och några andra tjejer jag sitter med och de visar oss den lilla fågelungen. Vi fick hjälp av en annan lärare som ringde sin fågel-vän, (han kallades på riktigt fågel-'namn') men där fick de bara rådet att "lägg den i en buske och låt kretsloppet ha sin gång".

Tjejerna vägrade lyssna på detta. De närmade sig lite hysteri i rösten när de tänkte på vad som skulle kunna hända med dras lille vän. Till slut kom de i alla fall fram till att de skulle ta med sig fågeln hem till en av dem som hade stall hemma där de kunde sätta nät runt och försöka hitta mat till den och ta hand om den tills den vuxit upp och kan flyga. De började leta efter låda att ha den i och sprang runt och letade efter tyg och gräs och allt möjligt att ha i lådan så att den skulle må bra där på vägen hem.

De här tjejerna går i sexan, vilket betyder att de är 12-13 år gamla. De såg en ensam fågelunge och de visste att mamman till ungen hade övergett den när den föll ur boet. Dessa 12-13 åringar tvekade inte en sekund på att hjälpa till. När de fick höra att de skulle lägga ut den och låta naturen ha sin gång vägrade de, för de kände att de hade en chans att rädda ett liv. 

Om de kommer att kunna hjälpa denna fågel vet jag inte, men jag hoppas och ber för dem att de ska hitta ett sätt. Men även om de slutar med att fågeln inte klarar sig har dessa tjejer växt något otroligt. De struntade totalt i den vuxne "fågel-expertens" råd att lämna över den till naturen och en säker död, och går istället helhjärtat in för möjligheten att rädda ett liv. Hur litet det livet än må vara.

"Not a single sparrow falls to the ground without your Father knowing." -Matt 10:29