lördag 6 juni 2015

Bara för att dela med mig

Sommaren närmar sig med stormsteg och livet är packat med aktiviteter! Det är allt från orkesterbesök en helg, till spontanbak med fina flickor en helt vanlig dag, och någonstans där emellan slänger vi in en dunderförkylning som vi rider ut med tv-spel. 

Velandaorkestern i Askersund medför såklart härligt sällskap och mycket skratt!

Efter tokförkylningen kom jag tillbaka till jobbet på torsdagen då två fina flickor ville följa med hem, och det blev mysigt spontanbak!

Sen nästa dag blev jag bortskämd med flera fina flickor och massa kärlek i Karlsborg. Det är inte lätt att veta vart man ska göra av alla varma fina känslor ibland.

Efter denna uppdatering av mitt liv har jag nu börjat tänka på hur jag ska lägga upp lite saker över sommaren. Det är bara en lös tanke än sålänge, men jag ska vrida vända och klura lite till, så återkommer jag med min färdiga tanke inom snar framtid.

Kärlek, värme och välsigne er!


fredag 8 maj 2015

Sömnbrist och vackra människor

Idag har jag ännu en gång fått en påminnelse om att jag jobbar med några av de finaste människorna jag träffat.

Jag har idag fått ta emot två stycken chokladkakor och en ask med gröna ägg från egna höns, bara som ett tack för att du finns. Det är inte gåvorna i sig, men gesten av att man är uppskattad för det man gör. 

Varför skriver jag detta? Jo för att jag måste påminna mig själv om alla vackra människor jag har runt mig, och inte gräva ner mig i min mentala trötthet. 

Massa kärlek till er, till mig och alla vi har omkring oss.


torsdag 16 april 2015

Ni vackra, fina människor.

Ibland blir jag alldeles varm av synen av hur vackra mina elever är. Idag rusade två fram till mig, en av tjejerna med sin kofta hopknycklad i händerna tätt mot bröstet, den andra ropandes på mig med andan i halsen. 

"Matilda, vi har hittat en fågelunge som ramlat ur boet och den kan inte flyga och mamman kommer inte ta hand om den längre och vi kan inte låta den stanna på marken och dö!"

De kommer fram till mig och några andra tjejer jag sitter med och de visar oss den lilla fågelungen. Vi fick hjälp av en annan lärare som ringde sin fågel-vän, (han kallades på riktigt fågel-'namn') men där fick de bara rådet att "lägg den i en buske och låt kretsloppet ha sin gång".

Tjejerna vägrade lyssna på detta. De närmade sig lite hysteri i rösten när de tänkte på vad som skulle kunna hända med dras lille vän. Till slut kom de i alla fall fram till att de skulle ta med sig fågeln hem till en av dem som hade stall hemma där de kunde sätta nät runt och försöka hitta mat till den och ta hand om den tills den vuxit upp och kan flyga. De började leta efter låda att ha den i och sprang runt och letade efter tyg och gräs och allt möjligt att ha i lådan så att den skulle må bra där på vägen hem.

De här tjejerna går i sexan, vilket betyder att de är 12-13 år gamla. De såg en ensam fågelunge och de visste att mamman till ungen hade övergett den när den föll ur boet. Dessa 12-13 åringar tvekade inte en sekund på att hjälpa till. När de fick höra att de skulle lägga ut den och låta naturen ha sin gång vägrade de, för de kände att de hade en chans att rädda ett liv. 

Om de kommer att kunna hjälpa denna fågel vet jag inte, men jag hoppas och ber för dem att de ska hitta ett sätt. Men även om de slutar med att fågeln inte klarar sig har dessa tjejer växt något otroligt. De struntade totalt i den vuxne "fågel-expertens" råd att lämna över den till naturen och en säker död, och går istället helhjärtat in för möjligheten att rädda ett liv. Hur litet det livet än må vara.

"Not a single sparrow falls to the ground without your Father knowing." -Matt 10:29

onsdag 11 mars 2015

Dessa upptagna, lediga dagar

Jag hade en dag ledigt från jobbet för att eleverna har studiedag, och den dagen är idag. Vad har jag då blivit välsignad med? Jo SOL! Sol och värme till råga på allt! Att en sån liten grej kan lyfta humöret så otroligt. Sen blir det ju inte sämre av att när jag kom hem från jobbet igår hade världens finaste dam lämnat bullar i min brevlåda, bara för att hon kände för det.


Sen är det ju ett plus att jag faktiskt haft grejer att göra hela dagen. Hade handledarsamtal, vilket var väldigt trevligt. Satt och pratade och flummade om vart annat.
Jag stack sedan iväg till gymmet där jag både förlängt tiden på crosstrainern och tar mera i benpress-grejen, vilket gör att det känns lite mer värt att fortsätta. När man faktiskt ser resultat menar jag.
Som att inte det vart nog så har jag haft tid att både sitta och sola/läsa på mitt tak och varit ute och fotat lite vid sjön. Det är ingen sommarvärme, men oj vad det värmer ändå.
Har nu suttit det sista och fixat med vad jag ska berätta om på tonår, dit jag är inbjuden ikväll, och fixat en liten andakt. Ganska pirrigt och väldigt utanför min comfortzone, men det är bara att bita ihop och ha så roligt det bara går. Men det kommer att bli bra. Blir alltid skrajsen när jag ska iväg någonstans, och speciellt när jag ska göra någonting inför andra, men det brukar alltid lösa sig i slutändan ändå.

Så det satsar vi på, så önskar jag en kanonfin fortsättning och många kramar!

Hade gott!

tisdag 3 mars 2015

Tisdagslycka

Tisdagar är sådana dagar då det blir väldigt mycket rastlöst vandrande eller stillasittande på jobbet. Alla elever har lektioner väldigt utspritt eller har lektioner som det inte är någon mening att jag är med på. Då är det en sådan tur att jag idag löst detta med att börja dagen på gymmet och ska avsluta den hos söstrami. Då gör det inget att dagen börjar med snöslask och att jag vandrar runt som ett vilset spöke, för det värker sådär gött i hela kroppen. Liksom sådär som det gör när man känner att man faktiskt gjort någonting, och jag ska få åka och mysa med finfolk på eftermiddagen, så det kan jag ju se fram emot. Idag ser allt ut att sluta som en bra dag!

måndag 2 mars 2015

Träning, hälsa och allmän virrighet.

Det var nu ett tag sedan jag skrev senast, men känner att nu är det dags igen. Försöker ta tag i min hälsa lite, på riktigt denna gången.
Som en början på detta tog jag den 15 februari min sista cigarett, vilket gör att jag nu varit rökfri i 3 veckor efter 6 år av rökning fram och tillbaka. Kanske inte låter så mycket, men det är en stark början för mig, och jag ber för att jag inte ska vackla på detta beslutet. För jag måste säga att, förutom att jag redan fått lättare att andas när jag är ute och går, är det helt underbart att jag/mina kläder inte luktar tokäckligt längre. Jag har i flera år inbillat mig att det inte spelar mig någon roll att folk rakt ut säger att jag luktar äckligt eller rent ut att jag är äcklig, men sanningen är att det svider. Bara för att man röker, har en dålig ovana, tror folk att det är okej att säga att man är äcklig eller andra otrevliga saker. Tokefel!
Men i alla fall, jag ska inte gå in på det just nu, för då kommer denna texten aldrig att ta slut.
Det jag egentligen tänkt fortsätta med är att jag nu ska sätta mig och röra ihop någon sorts spellista som ska ta mig igenom dagar på gymmet. Ja, du läste rätt. Matilda Roolf har gått och blivit medlem på gymmet. Nu kommer hon inte undan! Det är ju så, att har man betalat så måste man ju utnyttja det så mycket det bara går. Så jag har nu bokat upp de närmaste 6 månaderna på gymmet, och jag är ärligt talat ganska taggad. Det är inte ofta jag är taggad på träning, men tanken på att kanske faktiskt få må i alla fall lite bättre i kroppen gör att det känns ganska nice.
Men nu, på min sista dag som latoxe (jomen visst), tänker jag kolla på Once Upon a Time, då de startat igen efter sitt juluppehåll. Awesome kallar vi sånt!
Hade gott, och kramas mycket!

torsdag 12 februari 2015

Flummtankedagen?

Det är nu många dagar sedan jag skrev, och jag tänker mest skylla det på att jag varit lat. Eller än mer kanske att jag inte haft orken mellan allt som händer. För en gångs skull i mitt liv har jag saker att göra i princip varje dag som gör att jag inte blir själv i mitt lugn fören sent på kvällarna. Det är lite sådär att jag inte kan bestämma mig för om det är härligt att jag är igång och har fina människor att vara med, eller om det är slitigt eftersom att jag är trött så ofta. Jag börjar försöka vänja mig vid tanken på att det kanske helt enkelt är bådeoch. Det är verkligen superhärligt att umgås och känna att man har något att göra, samtidigt som det är slitigt, mest mentalt. Men det är okej, det får vara så. Jag har inte kanondagar varje dag, men det funkar som det är just nu också. Jag har vissa, eller en hel del, dunderdagar som väger upp trött och slit dagarna tusen gånger. Det är väl så det ska vara att leva tänker jag. Hade alla dagar varit kanon hade jag väl glömt bort hur pustdagar känns, och inte uppskattat de bra. Japp, jag har mina mysmornar då jag äter go'frulle och läser, så jag känner mig faktiskt ganska nöjd med livet just nu.