Woopsi. Jag gick visst ner i mitt lilla hål igen. Jobba, äta, läsa, sova, repeat... Så igår, (lediga dag nr 2 på raken), bestämde jag mig äntligen för att dra iväg till gymmet igen. Boosta igång mig. Då ser jag på dörren "Vi har semesterstängt från 11-27 Juli"... Jahopp känner jag. Då kommer jag väl inte igång på ett bra tag till då. Kan lika gärna gräva ner mig lite till. Men ack nej! Jag tog tag i mig, behöll träningskläderna på och satt på min yoga dvd! Detta gick faktiskt förvånansvärt bra. Tog mig igenom hela passet på första försöket denna gången. (Alltid trevligt att se att träningen i alla fall gjort lite skillnad) Och jag har nu kommit fram till att jag behöver fixa mig lite ordning.
Jag ska lägga upp ett schema, mest utformat efter hur jag jobbar, så att jag inte kan hitta på ursäkter som "idag hinner jag faktiskt inte, för jag ska jobba" eller liknande. Det ska varvas med lite yoga, pilates, löpning och gym. Och för att jag ska ha något som ger mig dåligt samvete om jag inte gör det jag ska kommer jag skriva hur det går här. Jag är trött på mig själv nu och att jag är så fånig och övertalar mig själv att jag inte orkar, och sen ligger och tycker synd om mig själv för att jag inte mår bra. Jag tror att jag behöver ta tag i detta ordentligt, både för mitt fysiska och psykiska välmående.
Så nu tänker jag fixa lunchlådor för denna veckan, sen dra på med ett yoga-pass igen och sen bär det av till jobbet för ett kvällspass. Just nu känns det ljust och bra, och jag kan inte göra annat än hoppas på att det håller med sig tills i morgon.
För att kunna ta första steget framåt måste man först resa sig upp.
Vi drar på med lite vardag, lite specialare och troligtvis en hel del osammanhängande
måndag 20 juli 2015
måndag 8 juni 2015
Gelémuskler och fåniga små skratt med vänner
Ibland undrar jag hur mycket av en förkylning som sitter i kroppen och hur mycket som sitter i huvudet. Eller om det kanske helt enkelt är så att människor runt om dig läker dig på ett sätt som mediciner eller huskurer aldrig kommer kunna göra.
Har ju nämligen varit sjuk sedan i söndags förra veckan, och det är bättre, men det sitter kvar i näsan och krånglar. Detta (och lite annat strul innan sjuka) har resulterat i att jag inte varit på gymmet på ca. 2 veckor. Idag frågade min fina kollega och gym-vän om jag skulle med till gymmet. Jag bestämde mig för att hänga med, även om jag tänkte att jag tar det lugnt, eftersom att jag är förkyld fortfarande.
När vi väl kom till gymmet fick han något ryck med att "Jag kan lika gärna köra järnet och ta det lugnt sedan.", så jag råkade åka med i detta flow. Det blev helt plötsligt 1 km jogg till uppvärmning och sen ett styrkepass armar/ben som jag aldrig gjort förut.
Mina armar blev till gelé, och jag tror att jag vinglade lite på vägen hem eftersom att mina ben inte riktigt hängde med. Det är ett av de bästa träningspassen jag någonsin gjort.
Visst, det låter kanske som någons vanliga träningspass, eller rent av klent, men för mig är detta något helt nytt. Att ta ut mig tills mina muskler inte orkar mera. Att ha någon bredvid mig som hejar på mig och säger att jag klarar av att pusha mig själv lite längre. Jag har aldrig haft något riktigt driv i mig att prestera mer än nödvändigt, men idag sa min vän till mig att jag var grym som tog det lite längre än jag egentligen orkade. Så dagens påfyllning har varit en styrkande ego-boost och härliga skratt över fåniga saker. Idag är en inte så pjåkig dag.
Och by the way, gissa vem som inte är tät i näsan längre.
Love the silly little things that happen in your life.
They tend to bring a smile to your face even in the darkest times.
Har ju nämligen varit sjuk sedan i söndags förra veckan, och det är bättre, men det sitter kvar i näsan och krånglar. Detta (och lite annat strul innan sjuka) har resulterat i att jag inte varit på gymmet på ca. 2 veckor. Idag frågade min fina kollega och gym-vän om jag skulle med till gymmet. Jag bestämde mig för att hänga med, även om jag tänkte att jag tar det lugnt, eftersom att jag är förkyld fortfarande.
När vi väl kom till gymmet fick han något ryck med att "Jag kan lika gärna köra järnet och ta det lugnt sedan.", så jag råkade åka med i detta flow. Det blev helt plötsligt 1 km jogg till uppvärmning och sen ett styrkepass armar/ben som jag aldrig gjort förut.
Mina armar blev till gelé, och jag tror att jag vinglade lite på vägen hem eftersom att mina ben inte riktigt hängde med. Det är ett av de bästa träningspassen jag någonsin gjort.
Visst, det låter kanske som någons vanliga träningspass, eller rent av klent, men för mig är detta något helt nytt. Att ta ut mig tills mina muskler inte orkar mera. Att ha någon bredvid mig som hejar på mig och säger att jag klarar av att pusha mig själv lite längre. Jag har aldrig haft något riktigt driv i mig att prestera mer än nödvändigt, men idag sa min vän till mig att jag var grym som tog det lite längre än jag egentligen orkade. Så dagens påfyllning har varit en styrkande ego-boost och härliga skratt över fåniga saker. Idag är en inte så pjåkig dag.
Och by the way, gissa vem som inte är tät i näsan längre.
Love the silly little things that happen in your life.
They tend to bring a smile to your face even in the darkest times.
Etiketter:
träna,
TusenKärlek,
vackra människa,
vardagslycka,
värme
Plats:
Askersund, Sverige
lördag 6 juni 2015
Bara för att dela med mig
Sommaren närmar sig med stormsteg och livet är packat med aktiviteter! Det är allt från orkesterbesök en helg, till spontanbak med fina flickor en helt vanlig dag, och någonstans där emellan slänger vi in en dunderförkylning som vi rider ut med tv-spel.
Velandaorkestern i Askersund medför såklart härligt sällskap och mycket skratt!
Efter tokförkylningen kom jag tillbaka till jobbet på torsdagen då två fina flickor ville följa med hem, och det blev mysigt spontanbak!
Sen nästa dag blev jag bortskämd med flera fina flickor och massa kärlek i Karlsborg. Det är inte lätt att veta vart man ska göra av alla varma fina känslor ibland.
Efter denna uppdatering av mitt liv har jag nu börjat tänka på hur jag ska lägga upp lite saker över sommaren. Det är bara en lös tanke än sålänge, men jag ska vrida vända och klura lite till, så återkommer jag med min färdiga tanke inom snar framtid.
Kärlek, värme och välsigne er!
fredag 8 maj 2015
Sömnbrist och vackra människor
Idag har jag ännu en gång fått en påminnelse om att jag jobbar med några av de finaste människorna jag träffat.
Jag har idag fått ta emot två stycken chokladkakor och en ask med gröna ägg från egna höns, bara som ett tack för att du finns. Det är inte gåvorna i sig, men gesten av att man är uppskattad för det man gör.
Varför skriver jag detta? Jo för att jag måste påminna mig själv om alla vackra människor jag har runt mig, och inte gräva ner mig i min mentala trötthet.
Massa kärlek till er, till mig och alla vi har omkring oss.
torsdag 16 april 2015
Ni vackra, fina människor.
Ibland blir jag alldeles varm av synen av hur vackra mina elever är. Idag rusade två fram till mig, en av tjejerna med sin kofta hopknycklad i händerna tätt mot bröstet, den andra ropandes på mig med andan i halsen.
Tjejerna vägrade lyssna på detta. De närmade sig lite hysteri i rösten när de tänkte på vad som skulle kunna hända med dras lille vän. Till slut kom de i alla fall fram till att de skulle ta med sig fågeln hem till en av dem som hade stall hemma där de kunde sätta nät runt och försöka hitta mat till den och ta hand om den tills den vuxit upp och kan flyga. De började leta efter låda att ha den i och sprang runt och letade efter tyg och gräs och allt möjligt att ha i lådan så att den skulle må bra där på vägen hem.
"Matilda, vi har hittat en fågelunge som ramlat ur boet och den kan inte flyga och mamman kommer inte ta hand om den längre och vi kan inte låta den stanna på marken och dö!"
De kommer fram till mig och några andra tjejer jag sitter med och de visar oss den lilla fågelungen. Vi fick hjälp av en annan lärare som ringde sin fågel-vän, (han kallades på riktigt fågel-'namn') men där fick de bara rådet att "lägg den i en buske och låt kretsloppet ha sin gång".
Tjejerna vägrade lyssna på detta. De närmade sig lite hysteri i rösten när de tänkte på vad som skulle kunna hända med dras lille vän. Till slut kom de i alla fall fram till att de skulle ta med sig fågeln hem till en av dem som hade stall hemma där de kunde sätta nät runt och försöka hitta mat till den och ta hand om den tills den vuxit upp och kan flyga. De började leta efter låda att ha den i och sprang runt och letade efter tyg och gräs och allt möjligt att ha i lådan så att den skulle må bra där på vägen hem.
De här tjejerna går i sexan, vilket betyder att de är 12-13 år gamla. De såg en ensam fågelunge och de visste att mamman till ungen hade övergett den när den föll ur boet. Dessa 12-13 åringar tvekade inte en sekund på att hjälpa till. När de fick höra att de skulle lägga ut den och låta naturen ha sin gång vägrade de, för de kände att de hade en chans att rädda ett liv.
Om de kommer att kunna hjälpa denna fågel vet jag inte, men jag hoppas och ber för dem att de ska hitta ett sätt. Men även om de slutar med att fågeln inte klarar sig har dessa tjejer växt något otroligt. De struntade totalt i den vuxne "fågel-expertens" råd att lämna över den till naturen och en säker död, och går istället helhjärtat in för möjligheten att rädda ett liv. Hur litet det livet än må vara.
"Not a single sparrow falls to the ground without your Father knowing." -Matt 10:29
Etiketter:
glädje,
kärlek,
tro,
Vackra människor,
värme
onsdag 11 mars 2015
Dessa upptagna, lediga dagar
Jag hade en dag ledigt från jobbet för att eleverna har studiedag, och den dagen är idag. Vad har jag då blivit välsignad med? Jo SOL! Sol och värme till råga på allt! Att en sån liten grej kan lyfta humöret så otroligt. Sen blir det ju inte sämre av att när jag kom hem från jobbet igår hade världens finaste dam lämnat bullar i min brevlåda, bara för att hon kände för det.
Sen är det ju ett plus att jag faktiskt haft grejer att göra hela dagen. Hade handledarsamtal, vilket var väldigt trevligt. Satt och pratade och flummade om vart annat.
Jag stack sedan iväg till gymmet där jag både förlängt tiden på crosstrainern och tar mera i benpress-grejen, vilket gör att det känns lite mer värt att fortsätta. När man faktiskt ser resultat menar jag.
Som att inte det vart nog så har jag haft tid att både sitta och sola/läsa på mitt tak och varit ute och fotat lite vid sjön. Det är ingen sommarvärme, men oj vad det värmer ändå.
Har nu suttit det sista och fixat med vad jag ska berätta om på tonår, dit jag är inbjuden ikväll, och fixat en liten andakt. Ganska pirrigt och väldigt utanför min comfortzone, men det är bara att bita ihop och ha så roligt det bara går. Men det kommer att bli bra. Blir alltid skrajsen när jag ska iväg någonstans, och speciellt när jag ska göra någonting inför andra, men det brukar alltid lösa sig i slutändan ändå.
Så det satsar vi på, så önskar jag en kanonfin fortsättning och många kramar!
Hade gott!
Sen är det ju ett plus att jag faktiskt haft grejer att göra hela dagen. Hade handledarsamtal, vilket var väldigt trevligt. Satt och pratade och flummade om vart annat.
Jag stack sedan iväg till gymmet där jag både förlängt tiden på crosstrainern och tar mera i benpress-grejen, vilket gör att det känns lite mer värt att fortsätta. När man faktiskt ser resultat menar jag.
Som att inte det vart nog så har jag haft tid att både sitta och sola/läsa på mitt tak och varit ute och fotat lite vid sjön. Det är ingen sommarvärme, men oj vad det värmer ändå.
Har nu suttit det sista och fixat med vad jag ska berätta om på tonår, dit jag är inbjuden ikväll, och fixat en liten andakt. Ganska pirrigt och väldigt utanför min comfortzone, men det är bara att bita ihop och ha så roligt det bara går. Men det kommer att bli bra. Blir alltid skrajsen när jag ska iväg någonstans, och speciellt när jag ska göra någonting inför andra, men det brukar alltid lösa sig i slutändan ändå.
Så det satsar vi på, så önskar jag en kanonfin fortsättning och många kramar!
Hade gott!
tisdag 3 mars 2015
Tisdagslycka
Tisdagar är sådana dagar då det blir väldigt mycket rastlöst vandrande eller stillasittande på jobbet. Alla elever har lektioner väldigt utspritt eller har lektioner som det inte är någon mening att jag är med på. Då är det en sådan tur att jag idag löst detta med att börja dagen på gymmet och ska avsluta den hos söstrami. Då gör det inget att dagen börjar med snöslask och att jag vandrar runt som ett vilset spöke, för det värker sådär gött i hela kroppen. Liksom sådär som det gör när man känner att man faktiskt gjort någonting, och jag ska få åka och mysa med finfolk på eftermiddagen, så det kan jag ju se fram emot. Idag ser allt ut att sluta som en bra dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




