Vi drar på med lite vardag, lite specialare och troligtvis en hel del osammanhängande
onsdag 26 mars 2014
Ett obefintligt steg för mänskligheten, ett litet skutt framåt för Matilda Roolf
Idag har jag jobbat, fyndat en supersnygg skjorta, ätit middag med en liten men fin del av Trollhättefamiljen och känner mig nu redo för att baka lite kvällsmys. Jag ska däremot pröva någonting nytt för första gången. Improvisera! Sen hur någnting kan vara "nytt för andra gången" vet jag inte riktigt, men det hör inte riktigt hit. Jag har i alla fall tidigare gjort kladdkakemuffins med vit choklad. Lite sega, ganska luftiga och mycket, mycket, otroligt goda. Idag ska jag försöka utveckla dem. Göra dem till mina egna. Jag har aldrig gjort något sånt förut, då jag är extremt bunden till recept av rädsla för att göra någonting oätligt. Men idag tar jag ett steg framåt i min utveckling! På med musiken, fram med bunken och börja baket!
tisdag 25 mars 2014
Gamlat skrutt och natta-mys
Jag och några av mina vänner kör byt-garderob-med-varandra-för-att-spara-pengar-grejen, så jag tog mig ett röj bland alla söndertvättade linnen och håliga sockar. För det första, det är helt galet hur mycket skit man kan ha i en garderob. Tröjor som gått i arv från faster till syster till syster nr 2 till syster nr 4 till mig och nu är helt sladdriga och genomskinliga. Klänningar som blivit insydda, uppsprättade och omsydda på nytt och nu är helt söndertrasat. Så mycket grejer som egentligen inte går att använda, men som ändå ligger där, för det var ju snyggt en gång i tiden...
Men sen är det också så att jag hittat otroligt mycket kläder som jag tänkt, "äh, de passar inte just nu, men efter att jag fått till kroppsformen lite så kommer de allt på igen." Detta är alltså kläder jag sydde när jag gick i sjuan, kläder som mina betydligt yngre, betydligt smalare systrar inte velat ha/vuxit ur, kläder jag använde i högstadiet. Det finns inte en chans att jag kommer i de kläderna igen. Varför ville jag ens komma i kläderna? Vad var det för galna mål jag strävade mot egentligen? Att se ut som en 12 åring resten av livet?
Känner lite spontant att oj vad jag är glad att jag kommit över detdär. Jaja, nu är de i alla fall väck eller i väntan på en ny ägare, så vi satsar på ett litet natta-mål i väntan på tvättmaskinen, så gosar vi ner oss i sängen sedan i väntan på en ny arbetsdag.
Men sen är det också så att jag hittat otroligt mycket kläder som jag tänkt, "äh, de passar inte just nu, men efter att jag fått till kroppsformen lite så kommer de allt på igen." Detta är alltså kläder jag sydde när jag gick i sjuan, kläder som mina betydligt yngre, betydligt smalare systrar inte velat ha/vuxit ur, kläder jag använde i högstadiet. Det finns inte en chans att jag kommer i de kläderna igen. Varför ville jag ens komma i kläderna? Vad var det för galna mål jag strävade mot egentligen? Att se ut som en 12 åring resten av livet?
Känner lite spontant att oj vad jag är glad att jag kommit över detdär. Jaja, nu är de i alla fall väck eller i väntan på en ny ägare, så vi satsar på ett litet natta-mål i väntan på tvättmaskinen, så gosar vi ner oss i sängen sedan i väntan på en ny arbetsdag.
Etiketter:
hemma,
mys,
vardagstankar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)