Jag hade idag/inatt/i morse min första mardröm sen jag låg hemma en vecka med lunginflammation i gymnasiet. Visst, jag hatar mardrömmar, men det var inte det jag reagerade mest på. Ju längre drömmen höll på, och hur mer orolig och stressad jag kände mig, blev jag mer och mer medveten om att 'det är bara en dröm. Öppnar jag ögonen så kommer jag här ifrån.' Till en början registrerade jag inte tanken, men till slut bestämde jag mig för att öppna ögonen. Nog för att jag vaknat och kommit undan, men tände alla lampor i hela huset, duschade och har hållit mig allmänt sysselsatt sen jag gick upp.
Det jag tycker är lite skumt är att jag drömmer aldrig mardrömmar om jag inte är riktigt sjuk. Typ feberfrossa, lunginflammation och liknande grejer. Men jag är inte sjuk. Har inte varit sjuk på hur länge som helst. Ändå kommer det mardrömmar som jag verkligen mår dåligt av.
Okej, förlåt, förtydligande parentes; det finns drömmar som är lite vanligt otäcka - drömmar som är otäcka, men som ändå har någon sorts ljusglimt i sig ändå, även om jag inte drömmer mig till slutet av den.det finns mardrömmar - sen finn det drömmar som kryper in i hela hjärnan, hela kroppen och ger en obehaglig känsla under tiden jag drömmer och kan även hänga kvar som obehag när jag senare är vaken. Jag har efter en sådanhär dröm blivit rädd för kråkor på riktigt. Dessa drömmar är ofta väldigt bisarra.
Jag funderar på om det kanske inte är kroppen som är sjuk denna gången, utan psyket. Har tusen saker som händer runt mig just nu. Ena skit-grejen löser av den andra och de har börjat bilda en otrevlig liten hög på mitt huvud som gör att jag har ont i nacken hela tiden. Jag har inte sovit ordentligt på ungefär två veckor, men gick hem tidigare i fredags av rädsla för att svimma, så jag sov från ca. 14.30 till 8.00 fredag till lördag, så man kan ju hoppas att det jämnat ut sig lite där i alla fall.
Men nu får man vän ändå tycka att jag bittrat färdigt va? Nu till roligare nyheter! Jag har blivit erbjuden att sjunga i kyrkan! Det var så himla längesedan och jag hade nästan glömt hur roligt jag tycker att det är. Att få stå där framme och ge musik till andra. Förmedla texten, ge känslorna i melodin och bara njuta av musiken. Ååh, något av det bästa!
Men nu är det frukost-time och sen kyrkmys. Blir nog en bra dag ändå, även om den började lite knas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar