En fluglort är icke att förkasta!

Jag har idag kommit iväg till gymmet helt utan påputtning från någon annan! Wohoo! En fluglort i universum, men ändå ett ganska stort steg för Matilda Roolf!

Det vart inte ett lika effektivt pass som det varit när min vän peppat mig, men bara det att jag kom dit är för mig ganska stort. Det gjorde inte saken bättre att jag gjort någonting med baksidan höger lår heller. (Antagligen sträckt hela muskeln) Men jag körde på ändå.
Sen känns det ju lagom roligt man jag står och tar i med mina minivikter och så kommer en kvinna som bara är hud, muskler och blodådror... Jag tog där beslutet att gå in i mattrummet istället och ha ihjäl min mage istället. Vilket jag tror att jag gjorde, till en mildare grad i alla fall, men ändå.

Men nu, efter en go' dusch, tänker jag göra mig en man-tager-vad-man-haver-i-kylen-äggröra och bara götta mig innan sängen fångar upp mig. It. Will. Be. Awesome!

Det bästa i livet är oplanerat!

Jag är inte jätteduktigt på att planera. Nej, rättelse; Jag är duktigt på att planera, men jag är ordentligt dålig på att hålla mig till planerna sen.

Jag skulle idag efter jobbet ta det lugnt, softa lite, laga lite mat, götta mig i soffan med en bok, komma ikapp med lite vila. Jättefin plan.

Detta är vad som istället hände;
Jag kom hem från jobbet, fick något konstigt ryck att "JAA, jag drar till gymmet och kör zombiesrun! Awesome!"
När jag sedan (40 min senare) är påväg hem inser jag att "Bajs också, det är kör idag... Har den börjat? Nej, det är lugnt. Jag hinner hem och duscha så kan jag sticka dit."
När jag kommer hem (kl 21.00) kommer jag ihåg att "Ajuste, jag ska på läger i helgen, och i morgon har jag ingen tid att packa. Jag skulle ju göra det ikväll..." Igång med packandet bara. Inser nu att jag inte har en väska som är lagom stor, så det blir till att packa i flera små... (Yeey!... Eller inte.)

Men kul har jag haft ändå! Även om livet inte alltid blir som jag tänkt mig brukar det allt bli ganska fint i slutändan ändå.

Blessed is this life which I have the privilige to live!

Lite mer flum i livet

Jah... Det gick ju bra detdär med att skriva varje dag under lovet om vad som hände...

Men vi struntar i det nu! Det gamla är förbi! Lämna det bakomflutna före dig, som jag brukar säga.
Idag fokuserar vi istället på att jag kommit iväg till gymmet! Hipp hipp HURRA! Detta måste vi tacka min fina vän för, för även om jag hade tänkt gå dit idag i alla fall är det väldigt tveksamt om jag faktiskt kommit iväg om hon inte hört av sig... Om vi nu ska vara ärliga.
Men det vart riktigt göttigt. Började ordentligt, både promenad i lutning, 1 km och pressande med både armar (lite), ben (döööömycket), och bål, så det vart riktigt nice. Sen att detta senare utmynnade i lite flum på slutet är väl bara trevligt tänker jag. Vissa dagar behöver man lite mera flum i livet!

Nu är det bara att varva ned med massa god mat (pasta & köttfärssås + allt-som-finns-i-kylen-äggröra) och fixa ihop en liten andakt inför morgondagens ungdomskväll. Är helt okej nöjd med avslutet på denna dag faktiskt. Tummen upp på det!

När är det dags att säga stopp? Typ nu...

En liten sammanfattad uppdatering;

Jag börjar sakta (men ändå så att man märker det) börjat kravla mig upp ur mitt svarta hål som jag grävt ner mig i under en tid. Huvudet har bevisligen tagit mer stryk av det konstanta arbetet och småstörningar runt omkring än jag först trodde. Kände mig ju trött och lite sliten efter sommaren och jobbet där, men tänkte att det var på bättringsväg när jag kom igång på skolan igen. Nu, lite mer än två månader senare har jag bittert behövt acceptera att jag hade fel.

Jag sover dåligt, äter i princip bara skollunchen och mackor, jobbar konstant eller flänger runt på massa annat så att jag inte sitter stilla en minut och har under en längre tid haft extra strul som bytt av varandra vid sidan av mitt vanliga kaos. Jag börjar så vackert inse att jag kanske inte lever så sunt för tillfället, så nu (under höstlovet) är mitt projekt "få tillbaka Matilda Roolf i någon sorts balans".

Så, nu när sammanfattningen är klar tänker jag gå in på vad som kommer att gälla denna veckan. 

Så mycket softande som möjligt. Inga avancerade aktiviteter, utan fokus på avkoppling och saker som ger massa mer energi än vad det tar. Det kan t.ex. innebära seriemaraton, läsning, småpysslande i hemmet, träning (därav formuleringen"ger mer energi än vad det tar"), mysutflykter med kameran och lite annat soft. 

Hur ska jag då hålla mig till mina egna regler nu då? Jo, jag ska se till att jag skriver ner allt jag gjort under dagen här! Då (hoppas jag) att jag kommer skärpa mig och göra mitt bästa. Haha, vilken fånig grej. Jag ska göra mitt bästa för att koppla av. Som sagt, jag har själv insett att det är välbehövligt med en mer drastisk förändring i mitt liv.

Men dagens aktiviteter har i alla fall varit följande;

Kyrkfrulle med föreläsning på morgon/förmiddag. I och för sig hjälpte jag till med frullen, men det var lugnt ändå, och föreläsningen var bra.
Sen for jag iväg till IKEA med syster och familj och strosade runt där ett tag och åkte sedan hem och åt göttig mat och myste.
Sen när de åkt hem småfixade jag här hemma. Diskade, rensade lite under tiden jag plockade undan på bänkar och dylikt, slängde i en tvätt, lyssnade på go' musik. Ja, jag har småplockat lite helt enkelt. 

Sen nu på kvällen har jag varit ute på promenad/löptur med zombiesrun, ätit medan jag tittat på Tokyo Ghoul och hängt upp en tvätt. Nu återstår bara att duscha och krypa ner och gosa i sängen.

Om jag får säga det själv tycker jag att jag lyckats hyfsat med min första dag av nedvarvning.

Trött på att vara trött!

Jag sitter nu på golvet i mitt vardagsrum i pyamas med katten som springer runt och lite go' musik i bakgrunden. Konstigt, kanske du tänker? Det tycker inte jag. Det är galet nice kan jag säga, du borde testa!

För idag är en dag som jag går åt rätt håll. Jag började helt kaos med att vara trött, lite smått grinig på mig själv och planerade att göra minsta möjliga ansträngning. Istället har jag fixat en hel arbetsdag, ett möte, kommit iväg till GYMMET tack vare ett spontant sms från en finingvän (tack så tusenmånga), varit på årsmöte för mitt jobb OCH haft tid kvar till att sitta och mysa i soffan med Belle och se på Gotham.

Jag vet att man inte ska ta ut saker för mycket i förskott, men jag hoppas på att detta kan vara en utav de tydligare vändpunkterna i mitt dike. Jag är trött på att vara trött. Jag vill börja orka igen och bli lite pepp på livet igen. Idag var en bra dag, nu hoppas och ber vi för morgondagen!

Slöstart och Liseberg-party

Woopsi. Kom nu på att jag missade att skriva gårdagen. Var faktiskt duktig igår morse och kom upp ordentligt som jag tänkt. Drog iväg till gymmet på morgonen och körde på med ett varv i cirkeln och sedan fokus på ben och mage/rygg. Var där i en timme, men kände själv hur ineffektiv jag var. Var slö och tyckte att jag hade ont (skoskav av prommen dagen innan) och allmänt seg bara. Men jag kan i allafall stolt säga att jag nu höjt mig till 90 kg i benpress så att jag klarar 10x4 utan att dö. Känns i ben/rumpa idag kan jag säga. Men det är ett härligt ont, så ska inte klaga för mycket.

Nu har jag i alla fall landat i en fin dubbelsäng i Trollhättan och inväntar morgondagen då det bär av till Liseberg med flera fina människor. Det kommer bli fett!

"Njuuut av hur det sträcker!"

Död åt dumma hjärnspöken!

Rutiner, vanor, bortförklaringar och svarta hål. 

Det är nu onsdag, dag numer tre på första skol-/jobbveckan. Jag visste att jag skulle tycka om att komma in i det "vanliga" livet och rutinerna igen, men ingen hade kunnat förvarna mig på denna otroliga förändring i mitt huvud. De sista veckorna här på sommaren har jag tappat orken på det mesta här i mitt liv. Jag slutade träna, för jag intalade mig att "jag är för trött" och "jag hittar inga bra rutiner". Skit snack. Jag slutade i princip gå ut ur huset när jag var ledig för att jag låtsades att "det var för varmt" och "jag måste vila upp mig". Jomen visst... Jag hamnade i ett svart hål utan att ens vara medveten om det. Jag tänkte bara att visst, jag orkade inte träna eller gå ut. Inget jättekonstigt med det. 

Nu i efterhand inser jag att jag var helt tom. Jag gick till jobbet och körde på där med någon sorts autopilot med glada skratt och varma leenden, för att sedan gå hem och bli helt urholkad av min egen, otrevliga lilla bitterfitta som har gjort det till sin livsuppgift att med alla medel möjliga trycka ner mig så långt det går. Detta lilla hjärnspöke är ett av de värsta jag har.

Men idag öppnade jag ögonen och slog ner bitterfittan. Tjoff sa det bara! Nu sitter jag här, mer redo än någonsin att komma igång med saker till höger och vänster, och det känns kul. Jag känner att jag blir genuint glad av tanken på att jag kommer ha saker att göra i princip varje dag i veckan. Jag projekt, jag har mål, jag har jobb som jag längtar till. Mina känslokanaler har öppnats upp igen och jag verkar aldrig få slut på energi till att göra mer, mer, mer! Jag gick från en koma-helg till en måndag full med skoluppstart uppföljt av möten, en tisdag med utflykt med en av klasserna med barnvaktning efteråt och en onsdag med skoldag, två möten på em och en spontan 1 timmes promenad instuvad i slutet av dagen. 

Som jag känner just nu kommer denna start bli till något awesome, och jag hoppas verkligen att jag kommer känna så ett bra tag framöver, för detta känns grymt! Vill inte tappa detta som jag har tappat så mycket annat. Dessa känslor, och dehär tankarna jag har känns värda att kämpa för att hålla kvar. Nu är det bara att hoppas att morgondagens Matilda känner likadant och att vi tillsammans kan slå ner alla hjärnspöken. 

Det är aldrig försent för att göra en nystart!

Man får vara lat ibland!

Har legat på latsidan nu igen. Var ute på 3 km vandring i tivedsskogen i söndags, och sen har det varit väldigt stilla, och latheten har vunnit. Men igår kom jag till slut iväg. Storstädade hela lägenheten (4 tim) och jag kom sedan iväg på en powerwalk i dövärmen. tog ett varv runt samhället på 30 min och gjorde sedan ett yogapass när jag kom hem. För att vara så äckligt varmt och jag latat mig i flera dagar gick det ändå helt okej tycker jag. Ville så klart vid flera tillfällen ge upp, men jag körde på. Hade tänkt dra iväg till gymmet nu innan jobbet egentligen, men börjar nu kl 12, så har kopplat av istället. Men slutar kl 16 i morgon, så då har jag minsann ingen ursäkt för att inte dra dit! Nu när skolan snart börjar igen måste jag rycka upp mig lite och komma i fas med mig själv. Är alldeles för duktig på att gräva ner mig. Men hej hopp, nu måste jag till jobbet... 12-22... Finns roligare pass...

Omelett? Blev visst röra idag!

Till slut kom jag iväg till gymmet. Hujamig vad segt det var att komma iväg idag! Blev därav ett ganska lugnt pass, men jag kom iväg i alla fall. 1 km på löpbandet som uppvärmning och sen var det ett varv i cirkeln och sen fokus på ben och mage. 

Nog för att det vart segt, men det är ändå roligt att märka att jag får ta tyngre vikter nu och att jag orkar mer. Är härligt att se att det i alla fall ger lite resultat, även om det inte alltid känns så.

Jag ska nu äta en göttig lunch, duscha och sedan dra iväg mot Örebro för att handla lite. Min kyl+frys är ledsamt tomma för tillfället, så jag ska trösta den med lite mat. 

Förkasta inte små framsteg. Många små blir en dag ett stort.

Äta, jobba, träna, sova

Efter ett 7-16 pass vart jag ganska trött som vanligt, och blev inte bättre av de brutala regnskurarna som kommit hela dagen. Välsignades med några minuter sol i alla fall, och nu på kvällen har det spruckit upp riktigt ordentligt. Känns bra. Märks på sömn och ork att det inte är någon sol. Är trött och seg hela tiden, aldrig riktigt utvilad.

Men jag fick i alla fall till ett yoga-pass mitt i tröttheten. Gick hyfsat. Är ju seg och stel efter gymmet igår, så går lite trögare, vilket gjorde att mitt huvud ganska snabbt började klaga på att det var jobbigt och kämpigt, men lyckades faktiskt jobba mig förbi det ganska bra i alla fall. Är annars väldigt bra på att bara känna efter på det som inte går bra eller är jobbigt, så att jag kan få lägga av. Men idag försökte jag tänka på det positiva istället och tog mig igenom hela programmet utan större problem.

Men nu tänker jag äta upp min sojabacon-omelett innan min lilla misse kommer åt den. Hon försöker från alla håll och kanter. Sen parkerar jag mig för att spela första avsnittet av The Walking Dead. Tagga!

Vissa dagar måste man träna motivationen, och då får kroppen gå på autopilot.

Vila, jobb och träning försöker hålla handen

Nu, efter många dagars vila är vi i full gång igen. Innan helgen har delar av familjen varit på besök, så det fanns helt enkelt ingen riktig tid till träning, men jag lyckades ändå trycka in ett pass där på torsdagen och sen var vi ute och gick lite på fredagen.
Sen kom helgen med jobb. 12-22 följt av 7-16. Jag vart helt slut. Jag hade absolut ingen ork i hela kroppen. När jag kom hem från jobbet var jag så utslagen att jag däckade på soffan och låg i något sorts halv-koma resten av kvällen. Det samma hände i måndags. Jobbade 7-16, och när jag kom hem fanns det ingen som helst ork kvar. För att inte gräva ner mig i soffan igen åkte jag iväg till systern i Karlsborg för kvällen, så att jag inte isolerade mig själv bara för att jag inte mådde bra igen. Sen i går jobbade jag 12-22 igen, och jag var tvungen att gå till banken och krångla, och tiden liksom flög iväg innan jag skulle till jobbet.

Men nu idag har det smällt till! Kom iväg till gymmet (som inte längre har semesterstängt) och körde ändå på hyfsat tycker jag. Det vart inget kanon-pass, men ändå ganska bra som omstart på gymmandet.
Värmde upp med att springa lite. Med betoning på lite. 0,7 km på 5 min i en hastighet som gjorde att jag inte pallade med att fortsätta. Eller, det var väl mer att mitt huvud tröttnade och började påpeka alla grejer som var lite jobbiga, och då hängde kroppen med på det och ville inte mera. Men det vart lite uppvärmning i alla fall.
Sen var det mest armar, en del maskin, en del lösa vikter. Går ändå hyfsat tycker jag, med tanke på hur klen jag är.
Därefter blev det lite mage/rygg. Kan inte riktigt göra alla magövningar som jag tänkt, för jag tror att jag svankar för mycket i själva rörelsen, så ska träna upp ryggen lite mer och försöka igen. Däremot gjorde jag en sista övning för ryggen helt knas då jag svankade för mycket, så jag fick tokont i ryggslutet. Blev till att lägga ner och gå in och stretcha så gott det gick. (Är för övrigt värdelös på att stretcha. Vet inte hur man gör)
Men över lag känns det som ett helt okej pass för dagen.

Nu ska jag bara iväg och köra ett pass på jobbet också. Ingen rast och ingen vila! Hej och hå, jobba på!

Även vila är bra träning, i lagom mängd.

Finbesök och konstant fika

Tre dagar ledigt från jobbet och massa människor i omlopp. En härlig (och aningen treårstrotsig) systerdotter har sprungit runt och bekantat sig med "missin" med den kära mamman hack i häl. Igår slöt även min far och lilla familjen upp och jag har idag utforskat Askersund från turisthållet. Kanske var på tiden att jag såg lite av staden jag jag bor i.

Jag han med ett yogapass medan barnet sov middag igår, så det blev en dag mer än jag tänkt mig. Det är ju aldrig fel! Idag blev det däremot vila (från träning i alla fall) och full fart med delar av familjen åt både höger och vänster.

 I morgon kör vi på igen med familjefrulle och rutalpass på jobbet med ett 12-22 pass. Pust! Men men, det är bara att vila den tid som finns och köra på för fulla muggar när det gäller! Sen får vi se hur länge det är hållbart...

Yoga, katter och rivmärken

Idag var det löpning eller yoga som gällde. I och med att jag vart och hämtat min lilla Belle nu på morgonen kände jag att jag inte ville lämna henne ensam i allt det nya, så jag körde på med lite yoga. Vilket för övrigt också visade sig vara lite utav en utmaning med en leken kattunge i huset, men gick allt bra ändå. 

Måste ändå säga att det känns väldigt gott att det går så mycket bättre för varje pass jag gör. Det kanske bara är nu i början, men det är ändå väldigt skönt att se lite förbättring. Har blivit mjukare och stabilare och har lättare att utföra övningarna. Detta om något måste ju ändå motivera mig till att fortsätta tänker jag. 

Men nu blir det lite lunch och kattmys och så får vi se vad denna dagen har att erbjuda sedan. 

Hellre små framsteg än inga framsteg alls.

Allt känns nej, så vi säger jo!

Idag vart det pilates som stod på schemat, och jag måste bara säga att det känns inte alls lika gött som yogan. Jag vet inte om det är för att yogan känns lättare eller om det är någon sorts dagsform på mig, men det kändes mentalt tungt att komma igenom hela dvd:n. Jag var så nära att tycka jag var färdig flera gånger och var påväg att stänga av. Sen som jag känner just nu har jag bara blivit trött och matt, men jag hoppas på att det ska vända om en stund. 

Men nog med klagan från mitt håll nu! Ska ta och städa lite, duscha, äta och sen fara till jobbet. Sen är jag ledig i 3 dagar! Tänk vilken lyx va. 

Även när det inte går brukar det funka till slut.

En ny början (igen)

Woopsi. Jag gick visst ner i mitt lilla hål igen. Jobba, äta, läsa, sova, repeat... Så igår, (lediga dag nr 2 på raken), bestämde jag mig äntligen för att dra iväg till gymmet igen. Boosta igång mig. Då ser jag på dörren "Vi har semesterstängt från 11-27 Juli"... Jahopp känner jag. Då kommer jag väl inte igång på ett bra tag till då. Kan lika gärna gräva ner mig lite till. Men ack nej! Jag tog tag i mig, behöll träningskläderna på och satt på min yoga dvd! Detta gick faktiskt förvånansvärt bra. Tog mig igenom hela passet på första försöket denna gången. (Alltid trevligt att se att träningen i alla fall gjort lite skillnad) Och jag har nu kommit fram till att jag behöver fixa mig lite ordning.

Jag ska lägga upp ett schema, mest utformat efter hur jag jobbar, så att jag inte kan hitta på ursäkter som "idag hinner jag faktiskt inte, för jag ska jobba" eller liknande. Det ska varvas med lite yoga, pilates, löpning och gym. Och för att jag ska ha något som ger mig dåligt samvete om jag inte gör det jag ska kommer jag skriva hur det går här. Jag är trött på mig själv nu och att jag är så fånig och övertalar mig själv att jag inte orkar, och sen ligger och tycker synd om mig själv för att jag inte mår bra. Jag tror att jag behöver ta tag i detta ordentligt, både för mitt fysiska och psykiska välmående.

Så nu tänker jag fixa lunchlådor för denna veckan, sen dra på med ett yoga-pass igen och sen bär det av till jobbet för ett kvällspass. Just nu känns det ljust och bra, och jag kan inte göra annat än hoppas på att det håller med sig tills i morgon.

För att kunna ta första steget framåt måste man först resa sig upp.

Gelémuskler och fåniga små skratt med vänner

Ibland undrar jag hur mycket av en förkylning som sitter i kroppen och hur mycket som sitter i huvudet. Eller om det kanske helt enkelt är så att människor runt om dig läker dig på ett sätt som mediciner eller huskurer aldrig kommer kunna göra.

Har ju nämligen varit sjuk sedan i söndags förra veckan, och det är bättre, men det sitter kvar i näsan och krånglar. Detta (och lite annat strul innan sjuka) har resulterat i att jag inte varit på gymmet på ca. 2 veckor. Idag frågade min fina kollega och gym-vän om jag skulle med till gymmet. Jag bestämde mig för att hänga med, även om jag tänkte att jag tar det lugnt, eftersom att jag är förkyld fortfarande.
När vi väl kom till gymmet fick han något ryck med att "Jag kan lika gärna köra järnet och ta det lugnt sedan.", så jag råkade åka med i detta flow. Det blev helt plötsligt 1 km jogg till uppvärmning och sen ett styrkepass armar/ben som jag aldrig gjort förut.
Mina armar blev till gelé, och jag tror att jag vinglade lite på vägen hem eftersom att mina ben inte riktigt hängde med. Det är ett av de bästa träningspassen jag någonsin gjort.

Visst, det låter kanske som någons vanliga träningspass, eller rent av klent, men för mig är detta något helt nytt. Att ta ut mig tills mina muskler inte orkar mera. Att ha någon bredvid mig som hejar på mig och säger att jag klarar av att pusha mig själv lite längre. Jag har aldrig haft något riktigt driv i mig att prestera mer än nödvändigt, men idag sa min vän till mig att jag var grym som tog det lite längre än jag egentligen orkade. Så dagens påfyllning har varit en  styrkande ego-boost och härliga skratt över fåniga saker. Idag är en inte så pjåkig dag.

Och by the way, gissa vem som inte är tät i näsan längre.

Love the silly little things that happen in your life. 
They tend to bring a smile to your face even in the darkest times.

Bara för att dela med mig

Sommaren närmar sig med stormsteg och livet är packat med aktiviteter! Det är allt från orkesterbesök en helg, till spontanbak med fina flickor en helt vanlig dag, och någonstans där emellan slänger vi in en dunderförkylning som vi rider ut med tv-spel. 

Velandaorkestern i Askersund medför såklart härligt sällskap och mycket skratt!

Efter tokförkylningen kom jag tillbaka till jobbet på torsdagen då två fina flickor ville följa med hem, och det blev mysigt spontanbak!

Sen nästa dag blev jag bortskämd med flera fina flickor och massa kärlek i Karlsborg. Det är inte lätt att veta vart man ska göra av alla varma fina känslor ibland.

Efter denna uppdatering av mitt liv har jag nu börjat tänka på hur jag ska lägga upp lite saker över sommaren. Det är bara en lös tanke än sålänge, men jag ska vrida vända och klura lite till, så återkommer jag med min färdiga tanke inom snar framtid.

Kärlek, värme och välsigne er!

Sömnbrist och vackra människor

Idag har jag ännu en gång fått en påminnelse om att jag jobbar med några av de finaste människorna jag träffat.

Jag har idag fått ta emot två stycken chokladkakor och en ask med gröna ägg från egna höns, bara som ett tack för att du finns. Det är inte gåvorna i sig, men gesten av att man är uppskattad för det man gör. 

Varför skriver jag detta? Jo för att jag måste påminna mig själv om alla vackra människor jag har runt mig, och inte gräva ner mig i min mentala trötthet. 

Massa kärlek till er, till mig och alla vi har omkring oss.

Ni vackra, fina människor.

Ibland blir jag alldeles varm av synen av hur vackra mina elever är. Idag rusade två fram till mig, en av tjejerna med sin kofta hopknycklad i händerna tätt mot bröstet, den andra ropandes på mig med andan i halsen. 

"Matilda, vi har hittat en fågelunge som ramlat ur boet och den kan inte flyga och mamman kommer inte ta hand om den längre och vi kan inte låta den stanna på marken och dö!"

De kommer fram till mig och några andra tjejer jag sitter med och de visar oss den lilla fågelungen. Vi fick hjälp av en annan lärare som ringde sin fågel-vän, (han kallades på riktigt fågel-'namn') men där fick de bara rådet att "lägg den i en buske och låt kretsloppet ha sin gång".

Tjejerna vägrade lyssna på detta. De närmade sig lite hysteri i rösten när de tänkte på vad som skulle kunna hända med dras lille vän. Till slut kom de i alla fall fram till att de skulle ta med sig fågeln hem till en av dem som hade stall hemma där de kunde sätta nät runt och försöka hitta mat till den och ta hand om den tills den vuxit upp och kan flyga. De började leta efter låda att ha den i och sprang runt och letade efter tyg och gräs och allt möjligt att ha i lådan så att den skulle må bra där på vägen hem.

De här tjejerna går i sexan, vilket betyder att de är 12-13 år gamla. De såg en ensam fågelunge och de visste att mamman till ungen hade övergett den när den föll ur boet. Dessa 12-13 åringar tvekade inte en sekund på att hjälpa till. När de fick höra att de skulle lägga ut den och låta naturen ha sin gång vägrade de, för de kände att de hade en chans att rädda ett liv. 

Om de kommer att kunna hjälpa denna fågel vet jag inte, men jag hoppas och ber för dem att de ska hitta ett sätt. Men även om de slutar med att fågeln inte klarar sig har dessa tjejer växt något otroligt. De struntade totalt i den vuxne "fågel-expertens" råd att lämna över den till naturen och en säker död, och går istället helhjärtat in för möjligheten att rädda ett liv. Hur litet det livet än må vara.

"Not a single sparrow falls to the ground without your Father knowing." -Matt 10:29

Dessa upptagna, lediga dagar

Jag hade en dag ledigt från jobbet för att eleverna har studiedag, och den dagen är idag. Vad har jag då blivit välsignad med? Jo SOL! Sol och värme till råga på allt! Att en sån liten grej kan lyfta humöret så otroligt. Sen blir det ju inte sämre av att när jag kom hem från jobbet igår hade världens finaste dam lämnat bullar i min brevlåda, bara för att hon kände för det.

Sen är det ju ett plus att jag faktiskt haft grejer att göra hela dagen. Hade handledarsamtal, vilket var väldigt trevligt. Satt och pratade och flummade om vart annat.
Jag stack sedan iväg till gymmet där jag både förlängt tiden på crosstrainern och tar mera i benpress-grejen, vilket gör att det känns lite mer värt att fortsätta. När man faktiskt ser resultat menar jag.
Som att inte det vart nog så har jag haft tid att både sitta och sola/läsa på mitt tak och varit ute och fotat lite vid sjön. Det är ingen sommarvärme, men oj vad det värmer ändå.
Har nu suttit det sista och fixat med vad jag ska berätta om på tonår, dit jag är inbjuden ikväll, och fixat en liten andakt. Ganska pirrigt och väldigt utanför min comfortzone, men det är bara att bita ihop och ha så roligt det bara går. Men det kommer att bli bra. Blir alltid skrajsen när jag ska iväg någonstans, och speciellt när jag ska göra någonting inför andra, men det brukar alltid lösa sig i slutändan ändå.

Så det satsar vi på, så önskar jag en kanonfin fortsättning och många kramar!

Hade gott!

Tisdagslycka

Tisdagar är sådana dagar då det blir väldigt mycket rastlöst vandrande eller stillasittande på jobbet. Alla elever har lektioner väldigt utspritt eller har lektioner som det inte är någon mening att jag är med på. Då är det en sådan tur att jag idag löst detta med att börja dagen på gymmet och ska avsluta den hos söstrami. Då gör det inget att dagen börjar med snöslask och att jag vandrar runt som ett vilset spöke, för det värker sådär gött i hela kroppen. Liksom sådär som det gör när man känner att man faktiskt gjort någonting, och jag ska få åka och mysa med finfolk på eftermiddagen, så det kan jag ju se fram emot. Idag ser allt ut att sluta som en bra dag!

Träning, hälsa och allmän virrighet.

Det var nu ett tag sedan jag skrev senast, men känner att nu är det dags igen. Försöker ta tag i min hälsa lite, på riktigt denna gången.
Som en början på detta tog jag den 15 februari min sista cigarett, vilket gör att jag nu varit rökfri i 3 veckor efter 6 år av rökning fram och tillbaka. Kanske inte låter så mycket, men det är en stark början för mig, och jag ber för att jag inte ska vackla på detta beslutet. För jag måste säga att, förutom att jag redan fått lättare att andas när jag är ute och går, är det helt underbart att jag/mina kläder inte luktar tokäckligt längre. Jag har i flera år inbillat mig att det inte spelar mig någon roll att folk rakt ut säger att jag luktar äckligt eller rent ut att jag är äcklig, men sanningen är att det svider. Bara för att man röker, har en dålig ovana, tror folk att det är okej att säga att man är äcklig eller andra otrevliga saker. Tokefel!
Men i alla fall, jag ska inte gå in på det just nu, för då kommer denna texten aldrig att ta slut.
Det jag egentligen tänkt fortsätta med är att jag nu ska sätta mig och röra ihop någon sorts spellista som ska ta mig igenom dagar på gymmet. Ja, du läste rätt. Matilda Roolf har gått och blivit medlem på gymmet. Nu kommer hon inte undan! Det är ju så, att har man betalat så måste man ju utnyttja det så mycket det bara går. Så jag har nu bokat upp de närmaste 6 månaderna på gymmet, och jag är ärligt talat ganska taggad. Det är inte ofta jag är taggad på träning, men tanken på att kanske faktiskt få må i alla fall lite bättre i kroppen gör att det känns ganska nice.
Men nu, på min sista dag som latoxe (jomen visst), tänker jag kolla på Once Upon a Time, då de startat igen efter sitt juluppehåll. Awesome kallar vi sånt!
Hade gott, och kramas mycket!

Flummtankedagen?

Det är nu många dagar sedan jag skrev, och jag tänker mest skylla det på att jag varit lat. Eller än mer kanske att jag inte haft orken mellan allt som händer. För en gångs skull i mitt liv har jag saker att göra i princip varje dag som gör att jag inte blir själv i mitt lugn fören sent på kvällarna. Det är lite sådär att jag inte kan bestämma mig för om det är härligt att jag är igång och har fina människor att vara med, eller om det är slitigt eftersom att jag är trött så ofta. Jag börjar försöka vänja mig vid tanken på att det kanske helt enkelt är bådeoch. Det är verkligen superhärligt att umgås och känna att man har något att göra, samtidigt som det är slitigt, mest mentalt. Men det är okej, det får vara så. Jag har inte kanondagar varje dag, men det funkar som det är just nu också. Jag har vissa, eller en hel del, dunderdagar som väger upp trött och slit dagarna tusen gånger. Det är väl så det ska vara att leva tänker jag. Hade alla dagar varit kanon hade jag väl glömt bort hur pustdagar känns, och inte uppskattat de bra. Japp, jag har mina mysmornar då jag äter go'frulle och läser, så jag känner mig faktiskt ganska nöjd med livet just nu.

Mardrömmar med lite sång på slutet

Jag hade idag/inatt/i morse min första mardröm sen jag låg hemma en vecka med lunginflammation i gymnasiet. Visst, jag hatar mardrömmar, men det var inte det jag reagerade mest på. Ju längre drömmen höll på, och hur mer orolig och stressad jag kände mig, blev jag mer och mer medveten om att 'det är bara en dröm. Öppnar jag ögonen så kommer jag här ifrån.' Till en början registrerade jag inte tanken, men till slut bestämde jag mig för att öppna ögonen. Nog för att jag vaknat och kommit undan, men tände alla lampor i hela huset, duschade och har hållit mig allmänt sysselsatt sen jag gick upp.
Det jag tycker är lite skumt är att jag drömmer aldrig mardrömmar om jag inte är riktigt sjuk. Typ feberfrossa, lunginflammation och liknande grejer. Men jag är inte sjuk. Har inte varit sjuk på hur länge som helst. Ändå kommer det mardrömmar som jag verkligen mår dåligt av.

Okej, förlåt, förtydligande parentes; det finns drömmar som är lite vanligt otäcka - drömmar som är otäcka, men som ändå har någon sorts ljusglimt i sig ändå, även om jag inte drömmer mig till slutet av den.det finns mardrömmar - sen finn det drömmar som kryper in i hela hjärnan, hela kroppen och ger en obehaglig känsla under tiden jag drömmer och kan även hänga kvar som obehag när jag senare är vaken. Jag har efter en sådanhär dröm blivit rädd för kråkor på riktigt. Dessa drömmar är ofta väldigt bisarra.

Jag funderar på om det kanske inte är kroppen som är sjuk denna gången, utan psyket. Har tusen saker som händer runt mig just nu. Ena skit-grejen löser av den andra och de har börjat bilda en otrevlig liten hög på mitt huvud som gör att jag har ont i nacken hela tiden. Jag har inte sovit ordentligt på ungefär två veckor, men gick hem tidigare i fredags av rädsla för att svimma, så jag sov från ca. 14.30 till 8.00 fredag till lördag, så man kan ju hoppas att det jämnat ut sig lite där i alla fall.

Men nu får man vän ändå tycka att jag bittrat färdigt va? Nu till roligare nyheter! Jag har blivit erbjuden att sjunga i kyrkan! Det var så himla längesedan och jag hade nästan glömt hur roligt jag tycker att det är. Att få stå där framme och ge musik till andra. Förmedla texten, ge känslorna i melodin och bara njuta av musiken. Ååh, något av det bästa!

Men nu är det frukost-time och sen kyrkmys. Blir nog en bra dag ändå, även om den började lite knas.

Lugn terapistädning

Piuuh. Denna veckan har verkligen varit en såndär mastodontevecka. Den liksom tar mer energi än vad den ger. Men vad jag förstått så är det så det är att jobba, så vi gör väl ett  försök med att vila upp oss i helgen. Och hur gör man då det på bästa sätt? Jo vi STÄDAR! Bort med julpynt, på med tvättmaskin och fram med dammsugare och mopp! Har vart igång sen jag vaknade i morse känns det som, men på ett såntdär lugnt och gött sätt. Städar lite där, kikar lite på datorn, sätter på en tvättmaskin, duschar och pysslar om mig själv, lagar mat, läser lite i min bok. Sådär som städdagar borde vara. Hoppas att ni har en underbar helg ni också, så satsar vi på en go start på nya veckan sen.

En bra dag att gå upp ur sängen

Idag har varit en såndär dag som bara känts sådär härlig. Bara en sån grej som att börja dagen med en kopp kaffe som smakar underbart. Gjorde inget speciellt, men det smakade helt enkelt lite bättre än det brukar. Sen blev det uppföljt av helt underbar musik under gudstjänsten. Jätteduktiga musiker och sångerna var superhärliga. Att sen småprata med massa härliga människor och bli bjuden på lunch med massa trevligt prat gör inte dagen värre. Hur avslutar man då en sånhär fin dag? Jo man ligger och myser i soffan med en tokbra bok och mysig musik.

Vissa dagar älskar jag verkligen att gå upp, för man vet aldrig vilka upplevelser som kommer presentera sig för dig.

Buntbandslycka

Fick idag mitt paket med böcker!! Wihoo! Hela city of bones serien och hela divirgent serien. Åhåå vad jag älskar cdon. Något som både jag och mannen på Ica hade väldigt roligt åt är att det verkar som att praktikanten på cdons inpackning verkar ha haft väldigt skoj med buntbanden. Kom fram till att sen var 11 stycken. Lite överflödigt kanske, men det blev ju roligt för mig och expediten ;)

Skrikpotatisar, långflyttar och aktiverat softarläge.

Jul och nyår har kommit och gått och den ända julkänslan jag fått är fluffigheten när jag tar på mage och lår. Tänkte, åter igen, att jag behövde göra någonting åt detta (plus stärka min klena lilla kropp). Jag fick, när jag försökte ge upp, mitt under mina "bicycle crunches" en av de knepigare tankarna jag fått på ett tag.
"Du får inte ge dig nu Matilda Roolf! Nu ska du bannemig komma i någon sorts form denna gången. Och den ska INTE vara rund!"
Och ja, jag har riktiga konversationer med mig själv. Nej, jag är inte rädd för att erkänna detta.
Bör också nämnas att detta bara vad en av många "motivationer" min lilla PT skrek åt mig. Är egentligen inte rund, utan måste träna för att stärka mage och rygg då de fungerar kasst, men sinnes PT'n försöker med alla knep verkar det som.
Av någon anledning ser jag den framför mig som en liten potatis med supermuskliga armar, svettband, benvärmare och små, små shorts som står och skriker över mig. Får mig att undra lite hur mitt huvud mår, men är samtidigt lite underhållande.

På tal om morotstårta tänkte jag egentligen meddela att min nya galenpanna-bas numera är placerad i Askersund istället för Tanum. Med ett hopp, ett studs och en tornado hamnade jag här och lullar nu framåt och mår riktigt gött. Har fått mig en fin lägenhet, ett bra jobb och många härliga människor omkring mig. Inget dåligt startläge på nya vuxenlivet kan jag ju säga.

Jag tänker nu trycka i mig en bit kaka, titta på Fullmetal Alchemist och bara njuta av tillvaron en liten stund till innan jag måste sova. Så njut ni med vettja. Det är du värd!